Dyrbar Tid
Detta läsår
tiden
stressen
ångesten
glädjen
osäkerheten
Förvirringen
ihopklibbade penslar
uppbrända målningar i tankarna
otillräckligheten
Allt har bara gått så fort, som om mitt liv var till för att snabbspolas så jag inte hinner. Att inte hinna med allt jag vill göra, uppleva,känna osv.
Varför känns gymnasiet så viktigt? Varför är det något smådjur från fjärran som gnager i bakhuvudet om hur man ska vara, hur ens liv ska se ut på gymnastiet och hur "perfekt" man ska vara för att känna att man räcker till och passar in.
Jag undrar jag.
Nu måste jag sila bort vissa tankar och snora framför en bild som måste göras.
Tack snälla. Det finns ingen som är så fin i skogen som du.
Gymnasiet är inte viktigt alls. Eller, om du vill in på en särskild utbildning som kräver något betyg så är det kanske bra att passa på att kämpa för det, men det är inte så himla livsnödvänigt, allting löser sig till slut anyway. Och att passa in är ju bara bajs, jag har fått en känsla av att ingen bryr sig på gymnasiet, ialla fall inte som på högstadiet. Och absolut inte på estet. Eller är det bara jag som tänker så? Haha jag vet inte, men Du borde ialla fall tänka likadant! Du som är finaste tjejen i ettan, herregud, ingen kan vara sötare eller snyggare! I mittbena också. Plus alldeles cool. PLUS helt sjukt duktig konstnär! Det är crazy, jag vill köpa både ditt självporträtt och färgöversättningskillen, och då är det bara sketna ettanuppgifter som en annan tänkte "ähvafan" och gjorde något kräks av bara. Helt otroligt fina är dom. Ahjagvetinte men jag tycker du är skitbra!!
