Ugglaimossen

Jag ser redan dammråttorna i den här bloggen. Jag trodde att jag skulle bli helt lyrisk och skriva flera inlägg om dagen när jag skaffade den här bloggen. Men icke sa nicke det har gått någon vecka nu sen senaste inlägget, ja det första inlägget. Jag känner lite skam, jag som trodde att jag skulle vara så flitig och skriva. få uttrycka mina känslor och tankar jag har inom mig. Typiskt mig.

Menmen icke sörja för det, för nu tänker jag ta tag i detta.
 (om jag har rätt kommer jag inte göra det om jag känner mig rätt).

Denna dag har jag brottas med min ångest och smått hypokondrin jag har.
Jag har en enorm ångest om hur bra jag är på saker, jag känner mig som en liten hjälplös mus som inte ens kan försvara mina känslor från att bombarderas. Och hypokondrin vill jag inte gå in på ens, jag är bara fjollig som tror som jag tror. Jag måste inte tänka ut små scenarion om hur sjuk jag är.

Tänk vad lätt tankar kan påverka en.