Ugglaimossen

Nantes - Beirut

En blick, en sådan där lång utdragen blick med ögon som inte avslöjar någon tanke som gör att man får den känslan av att man vet. Att man vet vad den betyder, vad personen menar.
 Den lämnar bara efter sig en fundering i huvudet på den personen som får den.
Man möter blicken men det är något som gör att man sänker blicken av skamsenhet efter bara någon enstaka sekund, för man vågar inte tro.

Man vågar inte tro.

Den här dagen kan bli bra, eller så blir den pannkaka. Det vet jag inte än.



jag vaknade iallafall av denna nya väckarklocka där man trycker på skärmen om man ska snooza, det kan jag kalla spejsad.
Vad väcks ni av? en väckarklocka, mammas gormande från undervåningen, katter som trampar en i magen ?

Min lilla fick-kikare där jag kan titta in i nya tider.

Om jag ändå kunde det.

Såhär såg jag ut i nians tider, jag tog från de rika och gav till de fattiga (luggen)

Omskrivelsen börjar för andra gången.

Förut i kanske åttan så hade jag en vinylspelare, men utan skivor. Då lånade min far ut sina gamla dammiga och kalla vinyler till mig som jag började lyssna på.
En kväll när sommarkvällen var som mörkast låg jag i min säng, ensam och tankspridd med toner från vinylspelaren. Jag hade lagt varsamt en av fars vinyler i spelaren och börjat lyssna. Tonerna insvepte mina öron och alla mina tankar bara försvann, jag låg där som ett tomt papper och bara lyssnade i en sorts dimma där ingen riktigt kan nå mig.
Sedan dess har jag inte kunnat lyssnat på den skivan...

Men i lördags när jag bläddrade bland skiv-vilmet på petter och lottas så såg jag något mellan omslagen. Det var den skivan jag lyssnade på i åttan . Jag tog varsamt upp den och gick mot kassan i den mörka affären.
Jag vill känna den där känslan igen.

Idag har jag och min bedårande syster varit ute i regnet för att bege oss till en utställning i sandviken som var mycket värt att gå upp på morgonen för att se. Dessutom så hade min syster fått med en bild som hon gjort till utställningen där. Nej nu vart det krånglitgt det här....
Så här är det. Sandviken hade anordnat en teckningstävling där alla från ett år till 100 år får vara med och tävla om att få sin bild med i en utställning. Och då har de knapat ihop en jury som bedömer bilderna och tar med några för att göra en liten utställning utav dem. Och min älskade syster kom med, min duktiga fina syster. jag vart så glad för hennes skull.
Jag däremot kunde också ha varit med, men jag kände att jag inte hade någotn bra bild att komma med för att kunna känna mig värdig den tävlingen.
 
Men som sagt så var vi där på premiären och jag måste då säga att det mesta av bilderna var helt fantastiska, jag blev så förbluffad över hur människor kan ha den där fina fantasin och allt.
Så här kommer det ett litet bildspel av den lilla dag vi hade.



Detta är nog min absoluta favoritjacka genom tiderna. det har varit min systers från början, men det blev att jag fick överta vårdnade av den. Den har förvisso tappat knappar som jag har fått sy tillbaka och dragkedjan är sönder men den kommer alltid förbli min bästa jacka i alla väder. Så detta hade jag på mig denna dag, om man bortser från skorna för snön ligger fortfarande envist kvar i skogarna.



Framme i Gävle i det undangömda gatorna utan affärer så hittar man hus som har det där.... ja den där känslan av något som jag inte kan sätta tungan på.



De har något som inte andra hus har.



Jag vandrade genom gator jag aldrig sett förr





Framme i Sandviken kom syster och jag i kläm med varandra men det gick snabbt över och vi begav oss till utställningen. Här kommer mina favoriter från utställningen.



Denne unge man som gjort ovanstående och nedanstående verk var det absolut finaste jag sett på länge, jag kände en djup känsla av, ja vad ska man säga (jag vet nästan aldrig hur jag ska uttrycka mig)
Hur uttrycker ni er om saker som ni tycker om?



Jag blev stum när jag såg dem här två. Jag har inte katalogen med namnen på konstnärerna framme, men han som gjort dessa kommer bli något stort. Jag hoppas det allafall.

Det var nog allt för denna dag.
Det blev långt, men jag hoppas ni som läser står ut

En chock uppstod i mitt huvud för en liten stund sedan.
Jag knapprade in mig på min blogg för att jag kände mig i skuld att göra efter min oaktivitet (det kanske inte ens är ett ord?) Och Då ser jag att en mycket välklädd dam som jag bevakat under en tid på hennes blogg och förundrats över hennes förmåga att klä sig sådär, ja hur ska man säga det på ett bra sätt, fenomenalt fint och allt. att hon hade kommenterat en bild och frågat om hon fick låna den.

Ja vad ska jag säga att jag blev, jag blev sådär "nejmen oj, sådana personer som klär så fint kan väl ändå inte tycka att hannahfråndetallbeboddaskogarna har fina kläder"  Jag vart chockad,glad,smickrad allt sånt där som man blir när man får fina kommentarer.

Sen när jag såg att hon länkat mig, ja jag vart mer än chockad faktiskt. för jag har aldrig riktigt tyckt att min blogg var värd att läsa för jag tycker inte att min blogg är sådär speciellt intressant. Men du snälla människa tyckte  att den var värd att läsas och jag tackar så jättemycket för det :)

För ni få små läsare som inte har läst hennes fina blogg så kan ni titta in här. 

                    

Dagens låt

Detta kan man säga är min städoutfit, med de ny skorna och allt för att vänja mig och stolt kunna gå snyggt i vårens snöfria marker. (om det blir några snöfria dagar här i skogarna så att säga, och det tvivlar jag lite på)

kofta, H&M
linne, Åhlens
shorts, Second hand
Strumpbyxor, gamla från åhlens
skor, Vagabond

Nej nu ska jag måla och säkert få känna ångesten krypa sig fram inför skolstarten imorgon.

Au Revoir!

Nu har äntligen de skor jag trånat efter kommit till skogarna i bollnäs med posten. Nu kommer jag strutta runt i dem inomhus innan det blir snöfritt på de asfalterade vägarna.
och jag vet, jag har kanske inte the killer legs så att säga, men faktiskt är jag för glad att ha dem för att bry mig om sådant tjafs.



Och Linnea min älskade syster ringde mig från gävle idag och sa till mig " paolo nutinis skiva är på rea, bara 99 pix. vill du att jag ska köpa den åt dig så får du paya tillbaka sen?" Och jag velade mig och slingrade mig som en orm i ångest om jag skulle köpa den. Men sen när jag tänker efter så har jag velat ha denna fenomenala skiva i kanske ett år (eller hur länge den har varit ute i butikerna) så jag tog tag i kragen och sa " Ja jag vill ha den" kanske lite avmätt men inuti mig vilade en lite förhoppning om hur glad jag kunde bli. Såklart så blev jag glad som en ja jag kan inget bra djur eller sådant nu, men glad blev jag. Och nu i denna stund lyssnar jag på den och njuter.

Tack för idag, slut för idag

                              

Lyssnandes på Christer i p3 där det pratas om min hemstad Bollnäs. Jag man hör rätt, Bollnäs.
Samtidigt i desperata försök att måla klart en bilduppgift till skolan när man får höra en minst sagt obrutal sanning om Bollnäs. Men ack så intressant ändå.

Inlägget försvann och omskrivelsen börjar.
Kanske är det för sent att skriva en lista på året som var. Kanske borde man börja om.

Men detta var skivor som låg nära hjärtgropen år 2007.
 Fast de flesta av dessa skivor släpptes och beundrades före så finns den känslan av dem kvar.

Neon Bible - Arcade Fire
Cripple Crow - Devendra Banhart
The Magic Position - Patrick Wolf
World Of Its Own - Magnus Tingsek
Veneers - Jose Gonzales
Wind In The Wires - Patrick Wolf

Jag ser redan dammråttorna i den här bloggen. Jag trodde att jag skulle bli helt lyrisk och skriva flera inlägg om dagen när jag skaffade den här bloggen. Men icke sa nicke det har gått någon vecka nu sen senaste inlägget, ja det första inlägget. Jag känner lite skam, jag som trodde att jag skulle vara så flitig och skriva. få uttrycka mina känslor och tankar jag har inom mig. Typiskt mig.

Menmen icke sörja för det, för nu tänker jag ta tag i detta.
 (om jag har rätt kommer jag inte göra det om jag känner mig rätt).

Denna dag har jag brottas med min ångest och smått hypokondrin jag har.
Jag har en enorm ångest om hur bra jag är på saker, jag känner mig som en liten hjälplös mus som inte ens kan försvara mina känslor från att bombarderas. Och hypokondrin vill jag inte gå in på ens, jag är bara fjollig som tror som jag tror. Jag måste inte tänka ut små scenarion om hur sjuk jag är.

Tänk vad lätt tankar kan påverka en.