Ugglaimossen

Ibland känner jag för att skriva ner de största fetaste kränkningarna till mig själv som jag bär på.
Som ett mentalt brev ingen kan läsa
Som ett utkast på bloggen som jag i grund och botten vill ha för mig själv

Jag vill se all osäkerhet, alla kränkningar, alla inbillningar på ett papper
Jag vill se det som vilar som en björn i sitt ide inuti min kropp


Men ändå, i slutändan, vaknar björnen och tar med sig det mentala brevet ut ur idet och lämnar det i lingonriset för allmänhetens spotlight.
Och jag sitter skamsen med tom blick och skäms
Skäms för att ha öppnat en glipa i den vanligtvis stängda boken
Skäms för att ha låtit björnen lämnat idet.