0987654323458765423561
ojihuycfgtfr678iukhjlop908
Ibland känner jag för att skriva ner de största fetaste kränkningarna till mig själv som jag bär på.
Som ett mentalt brev ingen kan läsa
Som ett utkast på bloggen som jag i grund och botten vill ha för mig själv
Jag vill se all osäkerhet, alla kränkningar, alla inbillningar på ett papper
Jag vill se det som vilar som en björn i sitt ide inuti min kropp
Men ändå, i slutändan, vaknar björnen och tar med sig det mentala brevet ut ur idet och lämnar det i lingonriset för allmänhetens spotlight.
Och jag sitter skamsen med tom blick och skäms
Skäms för att ha öppnat en glipa i den vanligtvis stängda boken
Skäms för att ha låtit björnen lämnat idet.
3:25
...........................................................
Upprepningupprepning
allting är en endaste upprepning
Jag saknar dig också
Inget har hänt
Det är bara det...
Allt är knas och kras. Som om allt ändrats här hemma, inget är som det var förut.
Ingen ingrediens i mitt liv, som i ett recept, är rätt just nu.
Det är salt istället för socker.
Men jag lovar att snart, snart så kommer allt ordna sig och jag kommer orka ta nya tag.
Då kommer du få höra och lyssna och läsa
Jag Lovar
Enveckaochendagkvar
Mossiga tänder
En början i allafall.
Inga ord kan förklara
Finns inga ord
isolera mig
Perkele
bajsbajsbajs
liksom... skit
Bakom vitvalens skal. Svart
Jag är en vitval
Ångest är rena självmordet
Jag hinner trycka på nytt inlägg och sedan ångrar jag mig... igen
olköäolihku
Saker och ting ändras
Så mycket man skulle vilja skriva ned.
Så himla många tankar, funderingar, ångest man bara skulle vilja släppa.......... som en handgranat