0987654323458765423561


ojihuycfgtfr678iukhjlop908


Ibland känner jag för att skriva ner de största fetaste kränkningarna till mig själv som jag bär på.
Som ett mentalt brev ingen kan läsa
Som ett utkast på bloggen som jag i grund och botten vill ha för mig själv

Jag vill se all osäkerhet, alla kränkningar, alla inbillningar på ett papper
Jag vill se det som vilar som en björn i sitt ide inuti min kropp


Men ändå, i slutändan, vaknar björnen och tar med sig det mentala brevet ut ur idet och lämnar det i lingonriset för allmänhetens spotlight.
Och jag sitter skamsen med tom blick och skäms
Skäms för att ha öppnat en glipa i den vanligtvis stängda boken
Skäms för att ha låtit björnen lämnat idet.



3:25


...........................................................





Upprepningupprepning

allting är en endaste upprepning


Jag saknar dig också



Inget har hänt
Det är bara det...
Allt är knas och kras. Som om allt ändrats här hemma, inget är som det var förut.
Ingen ingrediens i mitt liv, som i ett recept, är rätt just nu.
Det är salt istället för socker.
Men jag lovar att snart, snart så kommer allt ordna sig och jag kommer orka ta nya tag.
Då kommer du få höra och lyssna och läsa

Jag Lovar

Enveckaochendagkvar


Mossiga tänder





En början i allafall.

Inga ord kan förklara



Finns inga ord

isolera mig



Perkele
bajsbajsbajs
liksom... skit

Bakom vitvalens skal. Svart











Jag är en vitval









Ångest är rena självmordet

Jag hinner trycka på nytt inlägg och sedan ångrar jag mig... igen




olköäolihku







Saker och ting ändras



Så mycket man skulle vilja skriva ned.
Så himla många tankar, funderingar, ångest man bara skulle vilja släppa.......... som en handgranat

Känns redan som höst






RSS 2.0